[Here follow 6 poems by Edith Södergran]



ETT MÖTE

Tre jungfrur gingo hand i hand över en öppen slätt.
De möttes av en ryttare i täta höljen.
Den första jungfrun sträckte ut sina armar: kärlek kom!
Den andra jungfrun föll på knä: död förskona mig!
Den tredje jungfrun vände sig om:
vägen till staden viker av åt höger.

Edith Södergran
ur Landet som icke är (1925)

- - -






TJUREN

Var dröjer tjuren?
Min karaktär är en röd duk.
Ser jag ej blodsprängda ögon,
hör jag ej korta, flämtande andetag,
Skälver ej marken under rasande hovar?
Nej.
Tjuren går utan horn;
han står vid krubban
och tuggar envist sitt sega hö.
Ostraffad fladdrar den rödaste duken för vinden.

Edith Södergran
ur Septemberlyran (1918)

- - -






UPPTÄCKT

Din kärlek förmörkar min stjärna –
månen går upp i mitt liv.
Min hand är ej hemma i din.
Din hand är lusta –
din hand är längtan.

Edith Södergran
ur Septemberlyran (1918)

- - -







DET FRÄMMANDE TRÄDET

Det främmande trädet står med granna frukter,
det främmande trädet står med purpurhängen
på en solig sluttning och viskar sakta:
Kom, kom du gyllene dotter, du höstens vandrerska, du skogens lyssnerska,
jag skall säga dig varifrån lyckan kommer och vart lyckan går.
Lägg dina fingrar på min bark och jag skall
hölja dina lemmar med höstens härlighet.
Kom, kom, du smekande, du sagolika, du lyckliga, du röda,
Jag skall visa dig vägen som ingen kan finna allena…
Kom, kom, du bleka, du blodbegärande,
du skall gå långt härifrån, dit där ingen känner dig,
där skall du möta österländska ögon,
de fråga aldrig, de vila i vemod…
Du skall leva långt ifrån ditt hem och vara lycklig.

Edith Södergran
ur Dikter (1916)

- - -







MIN FRAMTID

Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.
Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

Edith Södergran
ur Landet som icke är (1925)

- - -







ENSAMHET

De äro så få bland sanden i havet som förstå det.
Ensam har jag kommit, ensam skall jag gå.
Mitt fria hjärta har ingen broder.
Kristna spöken sitta i alla hjärtan och sträcka ut armodets händer.
Den sötma som strömmar till mig från alla håll är eder otillgänglig.
Det är tronens underbara ensamhet,
det är rikedomen, rikedomen som böjer knä.

Edith Södergran
ur Framtidens skugga (1920)