För den med sorgset svårt hjärta
tar månens runda
uppsyn
bort kvalen. Inte vilja.
Månens rundel röjer sorg.

Hos gamla på landet
lyser
månen klart, fröjdar hjärtan.
Sagorna löper vilda.
Många barn lyssnar
till fest.

Ungdomar slutar skörda
dansar i månenatt alla
sjunger glatt
många stämmor:
Glamma, dristiga nattsol!

I tiden av omvälvning
hatas månen i
khmerland,
stiger i ändlös ofärd
över dem som slitit sig trötta,
tvingats gräva
kanaler.
Alla slår riset och bankar.
Svulten och matt värker kroppen
de utnyttjar
utan slut.

Vindil isar vid midnatt.
Till stumhet de fryser, halshuggs
om de törs tala.
Tänker
i vredesmod: stiger månen?